dagen och kvällen igår

Efter ett argt inlägg om min hand får jag berätta om något trevligare, som om kvällen igår. Våra vänner från Irland var ju här och det var sååå trevligt. Man märker först att det går lite segt med engelskan och man blir väldigt låst i att allt ska vara perfekt och man inte ska säga fel, men efter en stund så flyter allt bara på helt otroligt bra. Älskar verkligen att prata engelska vilket är lite komiskt med tanke på hur fruktansvärt jag tyckte det var när jag var mindre. Hatade engelska då och hade världens sämsta självförtroende men nu bryr jag mig inte så mycket längre vad folk tycker. Jag tycker det är roligt i alla fall. De blev rätt sena så tror bara att jag gjorde en matteuppgift igår haha. Men det gjorde inte så mycket för provet gick nog helt ok. Någon uppgift som jag inte alls förstod, men för övrigt var det inte något särskilt som jag tänkte på. 
 
Idag var första gången som jag satte mig i provsalen och inte kände panik över stress och nervositet och jag tror det är för att vi haft så mycket och så svårt nu på sistone, så man orkar helt enkelt inte. Det var i alla fall skönt och tror inte det gick mycket sämre för det. Men det vetjag ju inte förrän jag får tillbaka resultatet. ;-) 
 
Efter skolan idag så fick jag skjuts hem av mamma och sedan åkte vi med Olliver till slöinge för återbesök och han blev friskförklarad min lilla stjärna. Det var ju första positiva nyheten denna veckan så det kändes lite bättre när vi åkte hem igen.
 
När vi kom hem så frågade pappa mig om jag ville ut och övningsköra lite och jag sa att jag gärna ville testa om det gick med gipset. I börja var det lite klumpigt och det var svårt att hitta hur jag skulle hålla för att det skulle bli så skönt som möjligt, med sedan gick det strålande. Gjorde en perfekt parkering på Maxi, klarade stadstrafiken strålande när vi skulle lämna ett brev på skatteverket och körde för första gången på motorvägen vilket också gick fantastiskt. Kände mig otroligt duktig idag. Lite små incidenter hände, men det är standard och svårt att bortse från. Nu vet jag ju att det går bra att köra med gips så nu ska jag ta massa lektioner så att jag får mitt körkort inom de närmsta månaderna. 11 dagar kvar nu!!!
 
Ikväll har jag bara suttit hemma i tv-soffan hela kvällen så det har verkligen varit jätteskönt. Imorgon blir det sovmorgon och sedan in till stan och gå lite i butiker för att sedan möta upp mamma för lite lunch. På eftermiddagen ska jag nog försöka rida lite, hur det nu ska gå till, och på kvällen ska jag sitta barnvakt för Harry. Ska bli så mysigt. Han är lätt den goaste ungen som finns. 
 
Nu ska jag titta lite film innan jag somnar efter en lång skolvecka. Nu taggar vi helg!!
 
pussss 
 
 
balen i nian with my bestie
 
 
 

fredagskväll och gips igen

Herregud vad jag bara lämnade er där igår, sorry för det. Allt var bara väldogt övervädigade vilket gjorde att jag inte hade varken tid eller ork för att skriva igår. Men nu ska jag berätta vad som hände igår. 
 
Först och främst kanske jag ska berätta vad som hände i november förra året. Jag skulle till skolan och skulle bara ta elcykeln ner till Tempo och så skulle pappa hämta upp mig där. Jag kommer hela vägen ner och när jag sedan ska svänga så glider däcken (det var isgata, vilket jag inte visste haha) och jag ramlar. Jag måste ha tagit emot med högerhanden för jag hade ett sår på höger tumme. Fick jätteont direkt men trodde bara att det var från såret på min tumme. Pappa körde nästan bakom mig så när han kom började jag känna mig yr. Pappa lämnade cykeln och sedan körde vi vidare. På vägen säger jag att jag vill åka upp och röntga handen för jag känner igen känslan av att ha brutit något. Vi åker upp och handen var bruten. I handen finns det ett väldigt litet ben som heter båtbenet. Detta är kroppens mest svårläkta ben då det bara är angränsat till ett blodkärl. I vilket fall så hade jag brutit av en flisa i kanten av den. Jag fick då gips och fyra veckor senare (23 december) fick jag ta bort gipset. Hela denna perioden var väldogt jobbig då jag hade otroligt ont. Det konstiga med gipset jag hade då var att tummen  inte var stabiliserad nör jag hade brutit ett ben i just tummen. Tänkte inte mer på det då. VI röntgade om den 23e och allt såg fint ut. Jag tog av gipset och stack till thailand och började sedan rida lite smått när jag kom hem igen. Men under dessa två månader har jag ändå haft väldigt ont hela tiden och det har varit mycket jag inte kunnat göra och jag har känt av smärtan hela tiden. Efter ett tag förstod jag att något inte stod rätt till och jag kontaktade ortopeden och fick en tid.
 
Vi åkte upp till sjukhuset och gick bort till ortopeden. Fick träffa en doktor som jag inte haft förut men som verkligen var hur bra som helst. Han kände lite på min hand och vi pratade om hur dessa månader har varit och han sa att det inte kändes helt okej. Han skickade oss till röntgen för att ta bilder för att sedan komma tillbaka dit. När vi kommer in där igen så berättar han att flisan som jag hade brutit av hade läkt fint även om man fortfarande såg den, men jag hade en medelfraktur i båtbenet som de hade missat de förgående gångerna. EN FRAKTUR I BÅTBENET! MISSAT?! Detta är svårläkt och svårt att upptäcka med vanlig röntgen och han sa att han ville att vi skulle göra en MR och kontraströntgen för att studera detta noggrannare. Men det kunde de inte göra då utan jag skulle få en tid inom två veckor, men tills dess så måste jag gå med gips. GIPS!! IGEN?!! Jag var vansinnig, och förkrossad. Hur kan man missa en fraktur i båtbenet på en patient med ett misstänkt benbrott i båtbenet? Hur kan man låte en patient gå utan gips och i smärtor i två månader? Hur kan man först sätta på ett felaktigt gips? Inte konstigt att jag har haft så otroligt ont när jag skrivit fem timmars prov med bruten hand och inget stöd.
 
Nu väntar jag på tid för nästa undersökning och hoppas det blir nästa vecka. Mitt vansinnesutbrott som övergick i panikgråtanfall på sjukhuset kanske får dem att inse allvaret i situationen och skyndar på detta. Jag hoppas att de ska ha sett fel nu och att det inte alls är så. Annars väntar ytterligare 8-12 veckor gips för mig. 2-3 månader alltså..
 
Var därför mycket ledsen och arg på den svenska sjukvården igår och hade jag bott i USA så skulle jag stämt dem på flera miljoner. Nu vet jag inte hur det blir med det. 
 
Det var min hand och mitt gips och en ledsen Julia.
 
båtbenet markerat i rött!