Att vara själv och att vara ensam, är det olika saker?

Är det skillnad på att vara själv eller att vara ensam? Kan man vara ensam trots att man inte är själv, att man har massa männikor runt omkring sig? Svaret är ja, det kan man. 
Ibland känner jag att jag har hundra tusen underbara vänner och bekanta runt mig som verkligen får mig känna mig lycklig men ändå kan jag känna mig ensam. Ibland på kvällarna när jag ska sova har jag svårt att slappna av för det känns som någonting saknas. jag föreställer det som att man har ett pussel och lägger alla bitarna på plats och så ser man att det är på en plats där bitarna ligger fel och man får plocka isär hela pusslet bara för att rätta till jus den pusselbiten. Så känner jag. Att när jag väl stannar upp och ser mig omkring märker jag att det inte är helt rätt. Pusslet ligger fel, och då måste jag plocka isär allt för att sedan bygga upp det igen.
 
När man har fått klart för sig att det är någonting som inte är helt rätt, att det är någonting som stör en, då är det dags att börja fundera ut vad det är. Kan det vara att man är ovän med en person som man egentligen vill ha i sitt liv? Eller det kanske kan va den där fantastisak killen som du helt enkelt inte har vågat berätta hur du känner? Kan det var att du är stressad ellerr pressad över något? Att någon är elak mot dig? Då kanske det är dags att du gör någonting åt din situation.
 
Men är det alltid så lätt då? Nej det kan jag inte påstå att det är. Just nu känner jag mig nedtyngd av alla krav som jag har på mig. Krav som både är från mig själv och ifrån omgivningen. Bara för att jag mår dåligt över detta kankse jag inte alltid kan göra någonting åt det. Trots att jag vill göra det.
 
Ibland känns det som man har en sten i bröstet, att man är intryckt i ett hörn och när det händer mig så får jag panik. Allt bara drar ihop sig inom mig och jag kan inte täcka klart förrän det har gått över. Detta är något jag själv måste jobba med, för att lära mig att bli bättre på att hantera saker som tynger mig inombords. 
 
För att komma tillbaka till det ämnet som jag började med, om att känna sig ensam trots att man inte är själv, så är det något av en hårfin gräns tror jag. Alla känner sig ensamma ibland och det gällar bara att man inte låter det påverka en för mycket. Åh vad jag själv kommer att få jobba med det här. Det säger jag bara. Men kanske får det mig att må bättre, så såklart ska jag göra det.
 
Ett rätt luddigt inlägg men jag hoppas att ni förstår baktankarna med det. Vissa göt det bättre än andra, garantreat. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: